Hellgrenarna

Idag besökte vi våra grannar här i Monrovia, nämligen svenska ambassaden. ”You are now technically in Sweden” skrattade Thomas, vilket möjligen märktes i väntrummet med vita väggar, vitt tak och stilren nordisk möbeldesign (och naturligtvis kungaparet hängandes på väggen!). Det var en smula surrealistiskt att kliva in från gatan och träffa svenskar i en miljö så annorlunda från den vi hunnit vänja oss vid de senaste dagarna. De var dock mycket trevliga och hjälpsamma.

Efter lunchen (som vi åt på Monrovias äldsta restaurang, Diana), fick vi åka en sväng runt centrala Monrovia. Det som slår oss ständigt är hur otroligt många kyrkor och kyrkorelaterade byggnader det finns, av alla möjliga och omöjliga samfund. Det ska bli spännande att se hur det ser ut på landsbygden. Tydligen är Lutherska kyrkan mycket större ”up-country” än inne i staden, och biskop Seyenkulo kallas ibland för ”the jungle bishop”.

Eftermiddagen blev lugn som vanligt. Rebecca besökte kyrkans kvinnoförening. Det är tydligt att kvinnorna har en mycket stark roll i kyrkan, vilket inte är så konstigt med tanke på hur kriget till sist kom till ett slut. Vi kanske återkommer till det, men se gärna dokumentären ”Pray the Devil back to Hell” om ni har möjlighet, mycket fascinerande!

Imorgon blir vår sista dag i Monrovia för den här gången. Då kommer vi gå på en lång shoppingrunda, coachade av Finn, som är utsänd av Danish Evangelical Mission. Finn arbetar i Totota, vilket är vår nästa anhalt. Uppåt landet finns inte alls samma tillgång till service, därav shoppingrundan. Det känns bra att ha med sig en skandinav som vet vad en nordbo kan tänkas behöva här, ett spjutkast från ekvatorn!

PS. Det blir tjatigt i längden om vi ska tala om regnet hela tiden. Regn förekommer, okej? I massor!