Jo då, vi lever!
Kategori: Rebecca
Hej och hå, så tiden går! Men vet ni vad? Det betyder bara att vi trivs, vi har saker att göra, vi är mer avslappnade och kan därmed spendera mer tid utomhus utan att behöva krypa in i vårt lilla bo titt som tätt (vilket har varit anledning till att blogginläggen har kommit i alla fall lite mer kontinuerligt). Så var glada, om än kanske lite nyfikna? Bra! För vi har gjort en massa spännande saker de senaste dagarna.
Vi har bland annat varit på söndagsskola. En upplevelse med ungefär 70 barn, glada sånger, "bible study" och små historier. Det höll på i två timmar, två timmar utan lek! Men barnen satt då hyfsat tysta (kanske på grund av en viss pinne i söndagsskolfrökens hand... AHHHH! Jag blir himlans upprörd! Men det kan vi ta i ett annat inlägg, eller kanske i verkligheten...) Vi fick möjligheten att säga något och ni vet hur det är: man kommer alltid på i efterhand vad som hade varit viktigt att säga! Men vi lärde dem i alla fall en sång "Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen", fast en egenöversatt variant. Succé! Vi har haft barn här varenda dag efter det som vill sjunga about "Jesus in sailing". (Det där med båtar är ingen stor grej här, speciellt inte segelbåtar...)
Här har vi söndagsskolkören
På söndagseftermiddagen hängde vi med ett gäng barn/ungdomar. Vi spelade kort, tog roliga foton, sjöng sånger och lekte med den här fräna bilen. Bilar som den här är nog den vanligaste leksaken häromkring, visst är den gullig?
Fr. v. Solo, Samuel, La´hai, James, Will, jag, Bill, Richie, Emmanuel och Janetton (stavning, hmm..)
Den här bilden, jag tog bara med den för att jag insåg att den hade en så fin fotokomposition, ni vet 9 rutor blablabla. Sedan att han blundar med ena ögat för att se cool ut, jaa...
Den här veckan har CEP:n börjat (Continual Education for Pastors). Det betyder att 40 av LCLs pastorer är här och sedan kommer en grupp nästa vecka också. Rev Dr Mark Mulldrem från Minnesota är här och föreläser mellan 8.30-17.30 varje dag och vi är med. Det är himla intressant faktiskt! Spännande att se hur pastorerna här tänker, vad de kan, vad de kämpar med och hur de diskuterar. Samtidigt är det väldigt utmattande att sitta i en varm lektionssal och lyssna på hetlevrade liberianer. Mark är en väldigt modern och rättfram man och han är inte rädd för att öppna hårt tillslutna burkar, till exempel om familjeliv, kvinnosyn och bibeltolkningar...
I och med dessa förändrade omständigheter och eftersom Finn har gäster från Danmark här så får vi äta alla måltider med pastorerna. Detta började bra igår med gröt, ägg och kaffe till frukost, vanlig rice and soup till lunch och nybakt bröd med ägg och korv på till middag. Idag blev det dock andra bullar! Stekt plantine (som smakar som banan) och en underlig soup med spaghetti i, inget kaffe (Det är tur att jag har andra kaffekällor på det här området;)). Sedan vanlig rice and soup och på kvällen friterade sockerbomber, yum!;) Vi hoppas på gröt imorgon bitti!
Tuudeliduu!
