En välkommen flytt
Kategori: Samuel
Så har vi äntligen flyttat till den andra institution vi ska kika närmare på under vårt besök, närmare bestämt Lutheran Training Institute (LTI). Skolan ligger två kilometer nordväst om Salayea, och cirka två mil sydöst om Zorzor, i Lofa County mycket nära gränsen till Guinea. Landskapet är annorlunda, om än marginellt. Kring Totota var det relativt flackt, och den täta regnskogen bjöd inte på några vidare vyer. Här uppe i Lofa befinner vi oss på högre höjd, och det finns några rejäla berg (med liberianska mått mätt) omkring. Förhoppningsvis kommer vi hinna med en liten topptur under de kommande veckorna. Vädret här är något svalare, skönt nog. Även om det kan vara mycket hett mitt på dagen så är kvällarna och morgnarna snudd på kalla, säkert bara 23 grader. Det innebär att vi äter frukost i långärmat och försöker att inte tänka på vad vår hemkomst i januari kommer innebära, då vi huttrar i temperaturer som motsvarar en svensk strålande sommardag i juni.
Lite fakta om LTI: Skolan grundades redan på 1920-talet som en internatskola, då i en by utanför Monrovia. Ett par årtionden senare bestämde man sig dock för att flytta upp till Salayea, då de flesta eleverna ändå kom från Lofa och Bong counties (Dessa counties befolkas mestadels av kpelle och loma, ,vilket är de grupper lutherska kyrkan jobbat mest med). Sedan dess har skolan vuxit en hel del, och dessutom hunnit brännas ner av rebellerna två gånger under kriget. Idag är dock det mest uppbyggt, och förutom komplett skola åk 1-12 finns även en avdelning med yrkeslinjer för blivande murare, snickare, rörmokare, elektriker, skräddare, jordbrukare och bilmekaniker. Totalt cirka 240 elever i alla åldrar och med alla möjliga bakgrunder. Director för skolan är rev Thomas Paye, som vi hade glädjen att träffa förra året då han gjorde studiebesök på Älvsby folkhögskola.
Under den gångna veckan hade vi dessutom välkommet besök från Sverige, nämligen Roger som jobbar på stiftskansliet i Luleå och har hand om det internationella, vilket i nuläget innefattar att hålla kolla på oss i vår framfart. Inte ett lätt jobb, men någon måste göra det!
I en pose som hämtad ur en Dressmannreklam (eller varför inte ett lokaltidningsreportage) spatserar Thomas, Roger och Samuel genom skolområdet.
Välkomsttal av Thomas, som visar ett litet konstverk han fick i slutet av sitt Sverigebesök.
Sömnadsklassen. En stor utmaning är att de examinerade eleverna inte alltid har råd med en egen symaskin, och därför inte har tillfälle att öva på sina kunskaper efter avslutad utbildning, och därför riskerar att glömma vad de lärt sig.
Blivande elektriker koncentrerar sig på sin uppgift. De eftersträvar ett viktigt yrke, för att citera president Ellen Johnson Sirleaf: "Electricity is life". Vi tar det för givet, men det gör otrolig skillnad för t ex barnen att kunna plugga på kvällen, eller för kvinnorna att kunna lägga några timmar mindre på hushållsarbete, och istället kunna utbilda sig eller förvärvsarbeta.
Övningsobjekt för rörmokarna. Även här ett viktigt yrke inom något vi tar för givet.
En hyvelns kille i snickeriverkstaden.
Ett av krigets raserade hus passar bra som klassrum för murareleverna. I röd tröja rev Anthony Nyema, district dean och skolans kurator (samt vår guide och en allmänt skön kille som varit en massa gånger i Sverige, t ex Linköping, Luleå, Sollefteå och Robertsfors!)
Kerkula, lärare på mekanikerlinjen. Han utbildades på en svensk skola i Yekepa, på tiden när hundratals svenskar arbetade i gruvföretaget LAMCO. Och verkstadskontoret ser ju onekligen ut som de brukar göra även i Sverige!
Och slutligen vårt nya hus i förgrunden, en rymlig historia med fyra sovrum och ett enormt vardagsrum med öppen spis. Det vita huset i bakgrunden är Thomas hus.
Det var lite kort om våra första dagar på LTI. Och då har jag inte ens hunnit berätta om när jag flydde hals över huvud in i aulan för att komma undan en frustande tjur! Sug på den karamellen till nästa gång.
