- Fika, vilken grej! Det är inte bara gott, det är oerhört praktiskt också om man har en kultur som innebär att man gärna eller måste bjuda på något när man får gäster, vilket de flesta nog har. Varje gång vi har varit ute och hälsat på i byarna så har de lagat mat, alla lagar mat och man ska äta på varje ställe. Tänk om den ena bara hade ställt fram en kladdkaka och lite kaffe istället för Rice and Soup, nej nej, minst två luncher med hemskt mycket ris, alltså skitmycket ris. När jag och Samuel har tagit från vår dagsranson av ris och gett hunden mat så har vi tagit en tredjedel av det de serverar och som de absolut hade snaskat i sig utan problem.
- Vad tror ni är det vi mest får frågan "Can I bring?" (alltså ta med sig hem) om? Inte är det datorn. Inte är det mobilen. Inte är det någon annan frän grej. Det är plastflaskor! Våra vattenflaskor, typ 0,5 liters Lokaflaskor. De blir som tokiga, försöker "råka" ta med sig den när de går, de frågar på gatan. Man får ganska "mycket" pengar för dessa, de säljer nämligen bensin, palm wine, cane juice (sockerrörssprit) och annat smaskigt i dem.
Det finns även en stor marknad för tidningspapper.
-Utbildnings"systemet" här är helt kokkobahia! Vi fick en liten inblick i några förstaklassares läxa och testresultat:
1. Läxan: kopiera "The Pledge" (dvs. typ "I pledge my alliegence to the flag of Liberia..."). Skitbra att kunna! Dock kanske inte innan man har lärt sig att skriva bokstäver, Det de skrev så ut som grekiska och om man frågade om de kunde läsa ett visst ord sa de "I pledge my alliegence...blablabla". Här handlar det inte om att förstå och lära sig, här ska man visa att man "klarar av". Men de flesta förstår inte det de läser, inte ens de som avslutat high school, de läser bara ord och fattar inte sammanhang.
2. Testresultat:
1+3=4
2+3=5
4+1=5
1+5=6 VERY GOOD! 90%
Himla bra om man har lärare som fattar grejen också! 90%?!? Ska man skratta? Ska man gråta? Dessa stackars barn som tror att deras utbildning är bra. Det här är ju inte bara förstaklassare, det här fortsätter hela vägen upp i alla klasser.
3. (Det här är inte ang förstaklassarna) Vi har även lite förstått hur utbrett det är med mutor till lärarna och hur vanligt det är att eleverna ligger med lärarna för att höja sina betyg. Hemska värld, var ska man börja?
När vi var i Gbarnga förra veckan så hade en organisation i USA skickat en varsin Kindle (läsplattor) till alla elever och Brian tog till orda och varnade dem för att blir "Kindle-bluffers instead of Kindle-readers". Det kanske låter hårt, men med en helt skolsystem och ett helt landsystem byggt på att man bluffar att man kan så är det inte så tokigt.
Det som känns hemskast är att de som faktsikt vill, de som är ärliga och försöker göra ett bra jobb blir snabbt nertryckta och det finns ingen plats för dem i skolan.
- Innan jag kom hit fattade jag inte hur viktigt det är att man jobbar upp sin kreativitet, att man utvecklar sin fantasi och att man blir uppmuntrad av vuxna. Detta gör att vi kan komma på alternativa vägar, vi kan komma på affärsidéer och så vidare. Här säljer 20 stånd på marknaden exakt samma saker, de lägger upp sina varor på exakt samma sätt, de har samma priser och så undrar någon varför vi inte går just till hennes stånd! Eller de 6 killarna som sitter på rad och säljer kontantkort till mobilerna istället för att sprida ut sig och serva olika kundkretsar. Vi går alltid till någon av de som sitter för sig själva;)
(Vissa saker här behöver utvecklas och ni kan tro att vi kommer att vara engagerade och förklara exakt vad vi menar när vi kommer hem. Men för att ni ska få en liten bild av vad vi ser och hur det kan vara så fick ni ett frustrationsinlägg!:))
Liberia, Liberia.
