Hellgrenarna

(bilder kommer förhoppningsvis senare)

Så har vi nu landat i varma, fuktiga, gröna Liberia.  Det blev spänning från första stund! Efter en obekväm natt i flygplan möttes vi av trippla passkontroller innan vi plötsligt stod utanför terminal A, omgivna av alltför hjälpsamma taxichaufförer och telefonkortsförsäljare. Men vart fanns Laurine som skulle möta oss? Vi stod i flera minuter och spanade efter en skylt med vårt namn på samtidigt som vi avvärjde alla erbjudanden. Vi väntade tio minuter, en kvart, tjugo minuter. Till slut dristade vi oss till att tacka ja till att låna en mobiltelefon av en taxichaufför och ringde vår vän och kontaktperson pastor Thomas Paye. Han förklarade skrattande att han trodde att vi skulle anlända klockan sju på kvällen, och inte på morgonen. Han skulle komma så fort han kunde. Några minuter senare kom denna Laurine och visade oss en bra plats att sitta och vänta på. Då kunde vi slappna av, men fick vänta ytterligare en timme innan Thomas kom. Man blir ganska villrådig när man är strängt avrådd från att acceptera hjälp från någon på flygplatsen, men samtidigt blir överöst av erbjudanden om skjuts och att få låna mobiltelefon när man står där och flackar med blicken.

 Till slut kom alltså vår vän Thomas, och det var ett kärt återseende. Han och hans fru Rufina hälsade oss varmt välkomna till Liberia, sedan bar det av. Det visade sig att vägarna visst var asfalterade, vägen mellan Roberts International Airport och Monrovia var mycket fin och glest trafikerad. Vägen kantades av hus i alla färger och former, allt från enkla hyddor av plåt till maffiga betongstrukturer i regnbågens alla färger, en konsekvens av lite blandade möjligheter till återuppbyggnad efter inbördeskriget.

 Det är förstås många intryck första dagen, men nu på kvällskvisten känner vi oss rätt lugna. Efter att ha fått frukost, sova en stund, köpa liberianskt telefonkort, handla lite vatten och bröd samt fått internet här på Lutheran Guest House känner vi att det blev en lagom första dag, en mjukstart in i tillvaron här (naturligtvis med undantag för den stressfyllda stunden utanför flygplatsen som inledde dagen). 

 Vårt rum ligger alltså i Lutheran Guest House, som är en betongbyggnad med smala gångar, opålitlig elektricitettillgång och gluggar istället för fönster. Men rummet är rymligt med en soffgrupp, kylskåp, AC, ett ganska stort badrum med en toalett som säkert använder 8 liter vatten per spolning. Det känns som ett trevligt ställe att tillbringa dessa nätter, tryggt med dörrvakt och en skön säng. Dessutom har alla vi mött idag varit väldigt trevliga. Vad mer kan man begära?