Zeansu och modeblogg
Kategori: Samuel
I tisdags följde vi med Brian till Zeansu, där han skulle träffa pastor Doe och läraren Ruth. Tyvärr glömde vi ta en bild på det bästa med det lilla samhället Zeansu: perfekt asfalterad väg med mittlinje, vägren, busshållplatser och en standardiserad skylt med ortens namn. Det finns två enmilasträckor mellan Monrovia och Gbarnga med denna nivå av utveckling, det är dessa man ser fram emot när hålen i lervägen aldrig tycks ta slut.
I vilket fall som helst så fick vi en liten rundvandring på det ambitiösa bygge Kolila Parish håller på med i Zeansu. Eftersom landsvägen breddats i byn så fick kyrkan en generös ersättning av staten eftersom de blev tvungna att flytta kyrkan. Det nya kyrkobygget är på god väg, och dessutom håller de på med en stor skola som ska rymma samtliga årskurser från 1-12.
Efter skoldagen slut stod målaren och skrev de vanligaste engelska orden med endast två bokstäver, en liten finess som gör stor skillnad i ett i övrigt ganska kalt klassrum.
Brian och Rebecca i klassrummet för årskurs 3. Nymålat, och hemklassrum för endast tio elever.
Ruth, en av skolans lärare, och dessutom dotter till Anthony, en av våra handledare här i Totota.
Rev. Eric Doe strålar av stolthet när han guidar runt oss i nybygget. Rebecca provar nöjt en av skolbänkarna som donerats från USA.
Pastor Doe och Brian vid baksidan av byggnationen som ska bli den nya kyrkan. I hörnet skymtar Princess, ett av Anthonys barnbarn som följde med oss för att träffa sin moster, Ruth.
Framsidan av det väl tilltagna gudstjänsthuset.
Och för att ta denna blogg tlll nästa nivå måste vi naturligtvis ge en glimt av det mode vi excerar här. Onsdag eftermiddag gick vi och löste ut våra beställningar hos Jerry, skräddaren. Två par shorts av lapas vi fyndade i Kakata:
Sedan gick vi till marknaden för att köpa nya sandaler. Själv tänkte jag prova de förmodligen praktiska, men inte särskilt vackra plasttofflorna som många bär här. Vi befinner oss ännu i den våta årstiden, så plastsandaler är det mest praktiska:
Rebecca köpte ett par finare sandaler att ha vid tillställningar som kräver något mer extravagant, som t ex i kyrkan och... ja, i kyrkan. Det bästa med Liberia i mitt tycke är den härligt avslappande inställningen till klädkod. Jag har ännu inte packat upp vare sig slipsen eller den vita skjortan - och lär inte göra det heller innan jul.
Det om modet en handfull grader norr om ekvatorn. Saknar ni khakikläder och tropikhjälmar? Jag också. Tyvärr verkar det inte finnas på marknaden här - jag ska fortsätta spana!
