Cassavaplantage
Kategori: Samuel
Söndagens resa up-country gick bra. Eller, resan till Zorzor gick bra, men hemresan på eftermiddagen verkade aldrig ta slut. Nio timmar i bil på E4 är uthärdligt, eftersom man kan förströ sig med sömn, läsning och att lyssna på musik. Här får man helt enkelt gilla läget och titta ut genom fönstret. Landsvägen upp till Gbarnga, cirka 2 timmars resa, är asfalterad, ungefär av samma kvalitet som t ex Maranvägen eller sträckan Mellanboda - Ålund på gränsen mellan Norr- och Västerbotten (alltså inte superjämnt). Efter Gbarnga börjar lervägen, en prövning i tålamod för en bortskämd skandinav. Vi var minst sagt möra när vi var tillbaka i Totota strax efter skymningen.
Gränsen mellan Bong County och Lofa County går längs den mäktiga St Paul-floden, som vi fick tillfälle att se. Särskilt mäktig var den nu i regnperioden, de strida strömmarna ledde tankarna hem till det nordnorrländska landskapet, t ex Brudforsen i Piteälven, ett par kilometer uppströms från Storforsen.
Igår (tisdag) gick vi och hälsade på en familj på Capital Hill, ett område på andra sidan landsvägen. De hade en cassava-farm för hushållsbruk, och de gav oss två skott att plantera här på "the mission". Det resulterade i lite aktivitet:
Vår trogne medhjälpare Lahai visar ivrigt vad han går för med hackan i hand. Han är en av de arbetssammaste ungdomarna jag träffat, det verkar som om han hugger i bara för själva nöjet att arbeta. Gott att se.
Ett växande skott behöver skyddas, Rebecca sätter upp en liten hage med flickornas hjälp.
Och pricken över i: Skyltning. Förhoppningsvis kan vi hinna njuta av cassavan vi planterade, enligt vad vi hört tar det bara 3-4 månader innan den är mogen.
Till sist har vi fått en förklaring till vårt äventyr i fredags då vi fick höra att djävulen härjade i grannbyn. Det var "the country devil", eller "the bush devil". Bland många västafrikanska stammar finns en vuxenblivanderitual, poro för männen och sande för kvinnorna. Inom ramen för en sjuårscykel kommer poro, "The Big Devil" ut från djungeln och kidnappar pojkarna och tar ut dem i bushen för att de ska bli män, "bush school". Detta är omgärdat av hemligheter och mystik, men pojkarna får lära sig jakt, fiske och annat nödvändigt för att överleva i djungeln. Just nu är bush school igång några byar bort.
Regeringen vill dock begränsa denna tradition, då den inkräktar på barnens/ungdomarnas närvaro i den konventionella skolan. Detta har lett till lite spända förhållanden mellan ledarna för poro-sällskapen och regeringen. Hade vi gått till byn där vi hörde tjuten hade vi förmodligen blivit halvt ihjälskrämda av "The Big Devil", ledaren för poro-sällskapet, en man i en dräkt av halm och en grotesk mask. Därefter blivit rånade på pengar och kamera och blivit skrämda till tystnad. Poros hemligheter måste bevaras till varje pris, och den vite mannen är sämst på att bevara hemligheter: De vita skriver ner allt de ser så att vem som helst kan läsa, och plötsligt är det inte hemligt längre.
Samma system finns för flickorna, sande. I många fall kulminerar deras bush school med omskärelse, vilket naturligtvis inte ses med blida ögon av regeringen och de utvecklingsorganisationer som är verksamma här. Den tystnadskultur som råder kring detta gör det svårt att ta i frågan. Straffet för en medlem som avslöjar kultens hemligheter är döden.
Liberias landsbygd står för en stor utmaning: Hur tar man emot det moderna samhällets fördelar utan att anamma nackdelarna? Hur lägger man åt sidan skadliga traditioner utan att göra sig av med de fördelar en rik tradition innebär?
