Hellgrenarna

Vi är Samuel och Rebecca Hellgren och vi ska ut på världens äventyr! 4 månader ska spenderas hos Lutherska kyrkan i Liberia i Västafrika. Vad vi ska göra där? Ganska oklart, det är därför ni ska följa den här bloggen!

Liberia dag 13: Kemá och Faló

Kategori: Samuel

Kemá och Faló? Vilka är det, några ni lärt känna idag? Nej, det är inga mindre än våra nya namn på kpelle, som vi blivit förärade av damerna i köket. Vi har noterat att många kallar Rebecca för något i stil med "Arabee", och till slut tog hon sig mod till att fråga sina vänner kokerskorna vad det betyder. Svaret var enkelt, det är namnet Rebecca på kpelle. Utifrån det dök förslaget upp att vi skulle få kpelle-namn, så från och med nu är Rebecca "Kemá" och Samuel "Faló" (lustigt sammanträffande med en av mina favoritseriefigurer, Krister Peterssons antihjälte i "Uti vår hage"). Båda namnen betyder något i stil med "den ljusa". 

Kvällen fortsatte med kpelle-tema. Eleverna vid LTB-LLMTC lärde oss några fraser på kpelle, och vi lärde dem några svenska fraser. Det är lite trist att vi ska vara här så kort tid, det hade varit kul att stanna så länge att det var meningsfullt att lära sig språket! Språksituationen i Liberia är ganska olik det tämligen homogena språklandskapet i Sverige: Här finns 16 större stammar, och därmed minst 16 språk, alla väldigt olika varandra och väldigt begränsade till sina respektive områden. Kpelle är den största folkgruppen, och täcker en stor del av inlandets centrala delar, norrut ända in i Guinea. Bong county, där vi nu befinner oss, är mitt i kpelle-smeten. När vi i november åker upp till Zorzor i Lofa county kommer vi befinna oss i loma-område. Loma är mycket svårare än kpelle, i alla fall om man ska tro människorna här (vilkas partiskhet kan ifrågasättas). 

I övrigt verkar vi ha kommit in i en liten mental svacka. Inget märkligt, det är naturligt när man kommer till ett nytt land för en längre tid att först gå igenom en "förälskelsefas", då allt är nytt och fantastiskt, för att sedan gå in i en annan fas då man börjar se sådant som kanske inte väcker lika mycket entusiasm. För att bara nämna ett par saker så saknar vi väldigt mycket att bara kunna gå på gatan utan att väcka massa uppmärksamhet, och naturligtvis saknar vi rinnande vatten. Ta det aldrig för givet! Otroligt tidssparande att bara kunna vrida på kranen.


Det finns diagram över vilka emotionella faser en människa som besöker en annan kultur för en längre tid går igenom, och om jag inte missminner mig så brukar varje fas vara cirka två månader lång. Min mor gissade dock att vi känsliga estetsjälar skulle gå igenom faserna mycket snabbare än genomsnittet, och kanske är det vad vi upplever just nu. På pluskontot så lär vi väl snart gå in i nästa fas! 
Tiná! ((Ses) imorgon!)

Kommentarer

  • Marianne säger:

    Falo!

    2013-09-17 | 08:13:44
  • Mamma Hellgren säger:

    Kommentaren ovan är från Pappa Hellgren. Det var fina betydelser på era nya namn!

    2013-09-17 | 21:43:00

Kommentera inlägget här: