Prästvigning i Gbarnga
Kategori: Samuel
Idag fick vi båda vara med om ett par saker som vi aldrig varit med om tidigare. För det första: Resa med en tvättäkta bush taxi tillsammans med Lydia och Anthony till Gbarnga, 1,5 timme längs landsvägen. För det andra: Prästvigning i en proppfull, stekhet kyrka i inlandets största stad. Inte ens i Sverige har vi haft skäl eller möjlighet att delta i prästvigningsgudstjänst, så i detta fall hade vi inget att jämföra med. Min gissning är dock att svenska vigningsgudstjänster är snäppet kortare. Denna förmiddag bänkade vi oss strax före 10, och var inte ute i solen förrän en god stund efter klockan 14. Liberia har inget nationellt vaccinationsprogram, men alla tycks vara immuna mot träsmak ändå...
För första gången fick vi ett programblad inför en gudstjänst. Inte för att det följdes särskilt noga, men liten hjälp var det allt.
Här står de fyra prästkandidaterna mitt under vigningsakten, omgiven av församling och tillresta prelater från omgivande församlingar, samt biskop Jensen Seyenkulo. Just i detta ögonblick frågade biskopen om den närvarande församlingen, som representanter för kyrkan i stort, kunde tänka sig att ta emot dessa fyra som Ordets tjänare, och omsluta dem i bön. "We will", svarade vi alla med en mun.
Värmen var otrolig. I början av gudstjänsten flyttade vi upp till läktaren för att kunna se bättre och ta lite bättre bilder. Denna lilla solfjäder som vi fått av Lydia visade sig vara viktigare än vi kunnat tro.
Efter 2,5 timme började själva nattvardsdelen, ledd av biskopen.
På alla gudstjänster vi varit på har det varit procession/recession. Det har väl sin förklaring i att det idag var tre körer inblandade, och i Totota är det alltid två körer. Mycket ståtligt.
Allmän fotografering ute på kyrktrappan. Längst ut till vänster en av våra handledare Anthony Mulbah, kvinnan i civila kläder är fru till en av de nyvigda, mannen med käppen är biskop Seyenkulo och näst längst till höger skymtar en annan av våra handledare, Lydia.
Och här står vi med biskop D. Jensen Seyenkulo, en otroligt sympatisk man som aldrig har långt till skämt och skratt. Han har spenderat 24 år i USA, men återvände hem till Liberia efter att blivit kallad till sin gamla kyrka för att bli dess biskop. Bakom oss står det biskopliga fortskaffningsmedlet, som vi fick åka med tillbaka till Totota. Detta var den första liberianska bilen vi åkt med som hade fungerande A/C (de utländska missionärernas bilar inräknat), vilket möjliggjorde stängda fönster under resan, vilket möjliggjorde en tupplur i den tyst susande bilen längs en av de finaste landsvägssträckorna i detta väggroparnas förlovade land.
Allt som allt var det en väldigt bra dag, väldigt roligt att få träffa biskopen lite mer, väldigt uppbyggeligt att få ta del av en högtidlig, men samtidigt så varm och levande, kyrklig händelse.
